Om arbetskläder och stämpelklocka

Som nyanställd kan jag inte låta bli att reflektera över vissa saker som jag skulle önska såg annorlunda ut i min nya arbetsmiljö. Det första gäller arbetskläderna (-och då menar jag inte det faktum att de helt saknar passform och mest liknar en förstor pyjamas!). På KS hämtas arbetskläderna nämligen ut vid en särskild klädutlämning, där man som anställd förväntas dra sitt idkort i en kortläsare och sedan välja ut önskade kläder på en pekskärm. Kläderna kommer sedan magiskt ut ur en springa i väggen, nystärkta och prydliga, hängandes på galgar. Det här är ett fantastiskt system som känns väldigt millennieskifte och chict om det bara fungerade!

Jag gissar att tanken bakom att arbetskläderna är inlåsta i en hightech-maskin är att inga kläder ska försvinna i orätta händer, eller sluta som mjukiskläder hemma hos någon trött sköterska. Och det är säkert en god tanke. Problemet är att det är omständigt och tar onödig tid i anspråk att köa för att få dra sitt kort och välja kläder från en pekskärm när arbetspasset börjar klockan nollsjunollnoll, och man ser dubbelt på grund av sömnbrist. (Dessutom sker detta köande utanför arbetstid, eftersom instämpling på stämpelklocka sker först uppe på avdelningen!).

Och för att slippa detta omständiga extramoment på morgonen gör alla naturligtvis så att de går förbi klädmaskinen efter arbetspassets slut, och trycker ut så många plagg som möjligt ur apparaten att hamstra i det egna klädskåpet! – Och det i sin tur leder att klädmaskinen för det mesta är tömd på kläder i den storlek man själv hade tänkt sig. Har man tur finns det två par bussaronger att välja på, och ett par på tok för korta byxor. Typ. Ytterligare ett tidskrävande moment är att de smutsiga kläderna efter arbetspassets slut måste slängas i ett klädinkast i samma magiska klädapparat! – Vilket betyder en extra promenad förbi klädmaskinen när man slutat för dagen (med en promenad tillbaka till skåpet, om man önskar hamstra kläder enligt ovan!).

Att det ska vara så besvärligt att byta arbetskläder leder, åtminstone för mig, till att klädbytet fördröjs in i det sista, och att arbetskläderna hopar sig i skåpet... Hygiensköterskan skulle rysa om hon visste att jag har använt samma byxor i tre dagar nu, trots ett par räder till klädmaskinen i ett hopplöst försök att hitta nya byxor i min egen storlek...      

Det andra jag önskar förändra är just stämpelklockan. Vad fyller den för funktion, egentligen?! För mig känns den som en märklig relik från ett storebrorsamhälle à la Orwell, där ingen riktigt litar på att arbetarna faktiskt befinner sig på sin arbetsplats när de borde. Som sjuksköterska har jag ansvar för människors liv och välmående men är inte betrodd med att komma i tid till jobbet?! – Man kan naturligtvis vända på det och hävda att stämpelklockan är en möjlighet att få betalt för den övertid som tillbringas på arbetet men övertid måste ändå registreras i ett annat datasystem (förstås, hur många olika datasystem finns det inte inom vården!), så det argumentet håller inte. Och så detta att jag inte får byta om på arbetstid?! Hur rättfärdigas det? Allt jag gör inom sjukhusets väggar borde väl rimligen räknas som arbetstid! (Även lunchrasten, kan jag ju tycka...). Ska det absolut finnas en stämpelklocka ska den väl ändå vara placerad innanför sjukhusets entrédörrar! Eller?

elidajosefina