I vilken ände ska jag börja?

Efter fyra månader på min nya arbetsplats börjar jag känna mig förhållandevis varm i kläderna. Jag har lärt mig att sätta infart på små sprattliga barn, hantera PAC-nålar, ta blodprover och administrera inhalationer. Jag känner igen de flesta av läkarna och jag vet ungefär vad jag borde berätta på ronden. Det finns dock en sak som jag fortfarande har svårt för att prioritera!

Helst skulle jag vilja göra ALLT på samma gång. Jag borde ge antibiotika på rum 3, ta blodprover på rum 5, ringa onkologläkaren angående patienten på rum 1, gå in med frukostbrickan på rum 8 och sätta på dvd-filmen åt flickan på rum 2. Mamman på rum 4 efterfrågade morgonens provsvar, och pappan på rum 2 vill ha en extra kudde. I vilken ände ska jag börja?! Det är mycket att hålla i huvudet, och bestämmer jag mig för att prioritera antibiotikadroppet tvingas jag tänka om när flickan på rum 1 plötsligt mår illa och behöver Zofran. -Men samtidigt är det precis det som är det roligaste med mitt arbete: att jag tvingas hålla oräkneliga bollar i luften utan att för den skull glömma bort att sätta på den där Barbie-filmen.

Men för att denna ekvation bestående av obstruktiva och uttorkade barn ska gå att lösa krävs att jag delegerar arbetsuppgifter och har ett bra samarbete med ”min” undersköterska. Det är roligt och mycket utmanande. Och jag är mycket tacksam över att vi arbetar i parvård på min arbetsplats (sjuksköterska-undersköterska). Att arbeta helt ensam med x antal patienter skulle kännas övermäktigt.

elidajosefina